Education has long been an area of political debate in the United States, with politicians and policymakers advocating for distinct societal and/or individual purposes of K–12 education. In this article, we examine the public opinion on the purpose of education, and we explore whether this political divide on the purpose of education is also represented in the broad public opinion. For a sample 19,032 U.S. respondents, we test whether citizens' partisanship corresponds with their opinions on seven educational purposes. We observe that the public opinion represents a multifunctional view on education and that some but rather small differences relate to partisanship. We frame these findings in the existing literature and postulate avenues for further research.

Transition to adulthood involves challenges for young adults, especially for persons with disabilities: finding a meaningful occupation, developing relationships, and taking responsibility for one's health. The aim of this scoping review was to map and analyse literature on transition to adulthood for persons with cerebral palsy, CP. Eight databases were searched for studies published between 2010 and 2023. Twenty-seven studies were analysed, both descriptively and through the Indicators of Integration Framework, IIF. Results show that a medical, individualised view of adulthood dominate. The review identifies important gaps. These include insufficient attention paid to digital participation and to communicative abilities of participants. Most articles lack theoretical foundation. By using the IIF in the analysis, a theoretical framework was tested that is deemed to be a valuable tool that offers a common language for researchers, support services and organisations working to ensure an adult life on equal terms for all citizens.

Studies addressing patients' experiences of person-centered care (PCC) in the context of allogeneic hematopoietic stem cell transplantation (allo-HSCT) are scarce; hence, this study aimed to explore patients' experiences of PCC, and its associations with individual characteristics and health-related quality of life, in the context of allogeneic stem cell transplantation. It is a cross-sectional survey study, in patients who had undergone an allo-HSCT at one center in Sweden. The PCC instrument for outpatient care in rheumatology (PCCoc/rheum) was used. Descriptive and analytical statistics were employed. The study had 126 participants, evenly distributed males and females, 18–79 years old (>60% were 50–69 years old), and most were (>70%) married or cohabiting. The sum score for all items on PCCoc/rheum ranged from 20 to 72 (higher score = higher degree of PCC), with a mean value of 62.67 (SD: 9.863). Most participants (87–99%) agreed with the level of person-centeredness for 22 of the 24 items. Of the participants, 83.3% agreed that they had undisturbed conversations, that their problems had been taken seriously (79.0%), that they had an opportunity to tell their story (77.8%), and collaboration with the nurse was good (77.6%). A sizeable proportion disagreed that the care environment was welcoming (11.9%), family members' involvement (13.7%), and the possibility to influence the care (15.5%). The fulfillment of PCC was rated as high, but the results indicate that there is room for improvement regarding the possibility of influencing the care and family members' involvement.

Background: Life-threatening illness affects both patients and spouses, and spousal caregivers report high levels of distress. Webbased interventions could benefit spouses' and patients' needs and shared everyday life.

Aim: To explore how a family caregiver-targeted web-based psychoeducational intervention influences couples' experiences of sharing everyday life at home while facing life-threatening illness.

Design: This qualitative sub-study involved dyadic interviews with couples (spouse-patient) where the spouse was allocated to the intervention arm of a randomized controlled trial evaluating a web-based family caregiver-targeted intervention. Data were analyzed using Interpretive description.

Setting/Participants: Participants were recruited from five specialized home care services in Sweden. In total, 32 participants, spouses (n = 16) and patients (n = 16) were interviewed as couples after the spouse had accessed the intervention for 4 weeks.

Results: Couples described how the spouses' access to the intervention had provided knowledge that enhanced the couple's understanding of each other's strategies for managing the impacts of the illness. The topics covered in the intervention prompted the spouses to initiate conversations that helped couples maintain a sense of mutuality. The intervention provided support to balance the tension between previous and new relational roles, which had changed due to the patient's illness.

Conclusions: Altogether, the results show that the benefits of family caregiver-targeted interventions may extend from spouse to patient, facilitating their everyday life. Our findings complement previous intervention evaluations by providing insights into how they may be effective. The goal should be that interventions potentially benefit patients and family caregivers.

Objective: Preparedness for caregiving refers to how ready family caregivers perceive themselves for caregiving tasks and stress of the caregiving role. This study investigated whether a web‐based psychoeducational intervention could improve preparedness for caregiving among family caregivers of patients receiving specialized palliative home care.

Methods: The intervention "narstaende.se" was provided via a website featuring 23 short videos in which healthcare professionals and family caregivers (actors) discussed key care‐related issues. Family caregivers were randomized to the intervention or control group and completed the Preparedness for Caregiving Scale (PCS) at baseline, 4 weeks, and 8 weeks. Data were analyzed using linear mixed models. The intervention effect was assessed based on PCS scores of the entire sample, followed by subgroup analyses based on level of baseline preparedness for caregiving, participation in physical care, and active intervention use, as determined by responses to single‐item questions.

Results: A total of 205 family caregivers were recruited (103 intervention, 102 control). The intervention had no significant effect on preparedness for caregiving, including in subgroups based on level of baseline preparedness for caregiving, participation in physical care, or active intervention use. However, all subgroups reported higher levels of preparedness for caregiving at both follow‐up assessments than at baseline.

Conclusions: Preparedness for caregiving improved over time in both the intervention and control groups, suggesting other contributing factors. Limited participant engagement may explain the lack of intervention effect. Future studies should evaluate the intervention with more structured and clinically integrated use.

The overall aim of the thesis is to understand how the societal obligation to support children's recovery after abuse is realized. It builds on the results from four studies. Three of them focus on responses from children and young people who have experienced child abuse. The fourth study concentrates on responses from professionals who support abused children.

The gaps in formal support for abused children are considerable, and the assistance provided is insufficiently tailored to meet the specific needs of the children involved. The formal support appears fragmented, with no one taking overall responsibility in practice for providing support and ensuring that no children are left behind. When the support system fails, abused children are left alone. Additionally, there is a significant risk of systematic inequality that results in reduced access to support for certain groups of children. It seems that children must have the correct problems to gain access to support after abuse, neither too few or too minor, nor too many or too severe.

A key factor in ensuring more children receive support for their recovery after abuse is disclosure, yet child abuse largely remains a private issue. Disclosure of child abuse is a process, and societal responses can either facilitate or hinder this process. Negative societal reactions following disclosure are all too common and require significant improvement. It is also crucial to recognize that child participation and agency are essential for fostering supportive disclosures.

This doctoral thesis problematizes and develops a theoretical explanation of the conditions for equal relations in collaboration between public and civil society organizations. The focus is motivated as collaboration, assumed to be characterized by horizontal organizing and equal relations, is promoted by stakeholders across different levels in Sweden and in national policies on civil society. Through a survey and four case studies, the thesis explores how ideas of collaboration are manifested at the local level of municipal departments and civil society organizations: from initiation and establishment to becoming linked to regular municipal operations. Survey responses indicate that municipal collaborations with civil society organizations aiming for horizontal organizingand equal relationships have not manifested in significant ways. Further, ananalysis of Idea-Driven Public Partnerships (IOP) suggests that collaboration is more common where civil society organizations possess the expertise, experience, and legitimacy to act. Collaboration also occurs in a dynamic field of tension. While the collaborations in three cases initially exhibited horizontal organizingand more equal relationships, municipal actors over time took a leading role, aiming for standardization and bureaucratization. To maintain control or influence, the civil society organizations adapted, distanced themselves, or exited. However, regardless of their strategic response, their influence diminished overtime. Through a model for institutional analysis of collaboration, it is illustrated that collaboration tends to reproduce inequality over time. The model also provides an understanding of how collaboration evolves beyond the normative ideals of harmony portrayed in policy and some academic literature.

Existentiell hälsa har blivit omdiskuterat i det svenska samhället. Vad kan det betyda för hälsan att uppleva livet, världen och ens egen plats i den som meningsfull? Människor verkar vilja eller behöva se sig själva och sin uppgift i ljuset av ett större sammanhang. I Sverige har det ideella arbetet för många kommit att bli ett dylikt sammanhang där man får möjlighet att yttra sig i frågor man anser angelägna och utföra meningsfulla uppgifter tillsammans med andra. I denna rapport undersöks den tänkbara relationen mellan den existentiella hälsan och det ideella arbetet utgående från 2024 års befolkningsundersökning om medborgerligt engagemang som genomförts vid Marie Cederschiöld högskola.

I rapporten diskuteras begreppen hälsa och existentiell hälsa i en svensk kontext. Utifrån befolkningsundersökningen undersöks också den existentiella hälsans tänkbara samband med ideellt arbete utifrån bland annat hur ofta man arbetar ideellt och vad det ideella arbetet betyder för dem som arbetar ideellt.

Active Support is an internationally well-researched staff practice to improve quality of life for people with intellectual disabilities living in group homes. However, research findings from Sweden are lacking about Active Support. The aim of this doctoral thesis was to investigate the two-year effect of Active Support, including Frontline Practice Leadership, in Swedish group homes for people with intellectual disabilities.

Four group homes participated in this intervention project. A mixed methods approach was used, combining interviews with managers and service users, observations of leadership and staff-service users’ interactions and staff questionnaires. Data was collected on repeated occasions, both before and after the training, to evaluate the longitudinal effects of Active Support training.

Results showed that better support was given in all four group homes after Active Support training. Services users said that their influence, choices and emotional support had improved. Observations over two years confirmed that staff-serviceusers’ interactions had improved with more activity and choices. Practice leadership, a part of Active Support, was important for working with Active Support and feedback sessions were particularly important to continuously develop staff support.This intervention project shows that Active Support is a promising staff practice that develops staff´s support skills in group homes in Sweden. These findings also show the importance that people with intellectual disabilities are heard when evaluating new staff practices.

Vi fick möjlighet att resa till den 13:e Internationella Council of Nurses (ICN) Nätverkskonferens för Nurse Practitioner/Advanced Practice Nurse som hölls den 9–12 september 2024 i Aberdeen, Skottland. Där presenterade vi en studie om distriktssköterskors erfarenheter av att vårda patienter med multisjuklighet och psykisk ohälsa i primärvården. Konferensen samlade cirka 600 specialistsjuksköterskor från 45 olika länder, med en majoritet av deltagarna från Storbritannien, USA, Kanada, Kina och Europa. Från Norden var deltagandet begränsat, men vi träffade några kollegor från Universitetet i östra Finland (UEF) i Kuopio, även från Norge samt några deltagare från Vrinnevisjukhuset i Norrköping. 

När ett barn eller en förälder i en familj får en svår sjukdom innebär det en psykosocial stress för alla familjemedlemmar. Trots kunskap om att välmående och livskvalitet kan främjas om psykosocialt stöd ges till varje individ samt familjen som helhet finns få utvärderade psykosociala interventioner för dessa familjer. Genom sin psykosociala expertis, har hälso och sjukvårdskuratorn (HSK) en betydande roll vad gäller stödet till dessa familjer. I arbetet utgår HSK främst från erfarenhetsbaserad kunskap samt teorier, snarare än evidensbaserad praktik. Det råder brist på kunskap kring implementering av evidensbaserade interventioner inom det psykosociala arbetet. The Family Talk Intervention (FTI) är en psykosocial familjebaserad intervention som är effektiv i att stödja familjer med svår sjukdom. FTI implementerades under 2021–2024 inom palliativ vård där antingen ett barn eller förälder har svår sjukdom. Det övergripande syftet med avhandlingen var att undersöka implementeringen av FTI både initialt och över tid utifrån HSK perspektiv inom olika vårdkontexter när ett barn eller en förälder har en svår sjukdom. Avhandlingens resultat visar att HSK tidigare erfarenhet av psykosocialt arbete var av betydelse både initialt och över tid. Användandet av interventionen underlättades genom att FTI matchade familjernas behov och uppmärksammade barnen. Kontextuella faktorer, såsom bristande chefsstöd, begränsande resurser samt faktorer relaterade till vårdens organisering visade sig försvåra det initiala användandet av FTI samt den fortsatta integreringen. Det faktum att FTI utfördes inom ramen för ett forskningsprojekt både hindrade och underlättande användandet. Trots implementeringssvårigheter rapporterade HSK en hög tilltro till FTI, samt att de fortsatt kommer att stödja interventionen.

I föreliggande rapport presenteras resultaten av en forskarutvärdering av Relationsvådscentrum (RVC) i Stockholms stad med fokus på barn och unga. Studiens syfte var att utvärdera RVC:s samtalsstöd för barn, när det gäller förutsättningar för stödet och dess resultat för brukarna. Utvärderingen bygger på intervjuer och självskattningar av hälsa och empowerment från barn och deras föräldrar, rörande 15 barn, och rapporter om RVC:s insatser till dessa barn från deras behandlare. Även personal vid RVC har intervjuats om RVC:s samtalsstöd till barn (20 personer från stadens fyra RVC), liksom personal från samverkanspartners med ansvar för myndighetsutövning gällande våldsutsatta och våldsutövande vuxna (Relationsvåldsteam, RVT) och barn (barn- och ungaenheter), för stöd- och behandlingsinsatser i stadsdelsförvaltningarna (öppenvård) samt familjerättsliga frågor (familjerättsenheter) (80 personer från 25 enheter). Sammantaget visar studien att så långt har samtalsstödet till barn vid RVC kommit igång väl och resultaten för de barn som fått stöd är lovande. Samtidigt framgår att resultaten av RVC:s samtalsstöd är beroende av att barnen också har tillgång till de andra typer av stöd som de också kan behöva. Med utgångspunkt i svaren på utvärderingens frågeställningar och annat som framkommit lämnas ett antal rekommendationer inför fortsatt arbete med att utveckla stödet inom Stockholms stad, vid RVC och när det gäller våldsutsatta barn mer generellt.

Det finns höga förväntningar på att organisationer i det svenska civilsamhället ska bidra till nytänkande insatser i välfärden, baserat på deras historiska tradition av att uppmärksamma och möta luckor i välfärden. Detta är särskilt aktuellt nu när det offentliga välfärdssystemet inte verkar räcka till för att möta komplexa samhällsutmaningar såsom ohälsa, arbetslöshet och segregation. I denna rapport presenteras resultaten från en förstudie som genomförts vid Centrum för civilsamhällesforskning på Marie Cederschiöld högskola under 2024 i syfte att utforska vad innovation innebär i relation till idéburen välfärd i Sverige.

I denna rapport redovisas en studie av om, och hur, individuella stöd till personer med funktionsnedsättning bidrar till delaktighet. Genom en kunskapskartläggning och analys av statistik och register samt intervjuer med handläggare och personer med omfattande funktionsnedsättning analyseras på vilket sätt och under vilka förutsättningar individuella stöd bidrar till ökad självständighet och delaktighet. Dels fokuseras delaktighet under utrednings- och beslutsprocessen inför individuella stöd, dels bedömningar av stödens betydelse för delaktighet. Utgångspunkten är stöd enligt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Resultaten pekar på att individuella utformat stöd av god kvalitet och kvantitet är av stor betydelse och nödvändigt för att, i samspel med generella insatser, minska funktionshinderskapande processer och situationer.

This study investigated the impact of a national palliative care policy introduced in 2013. The hypothesis was that end-of-life and palliative care policy shape healthcare services, which in turn influence service utilisation and ultimately place of death for people dying from cancer. The aim was to identify longitudinal trends in place of death for people with cancer in Sweden. A population-level longitudinal trend in place of death study was performed, based on register data of all adults aged 18 or above with a cancer diagnosis as underlying cause of death in Sweden between 2013-2019. Data were retrieved from registers at the Swedish National Board of Health and Welfare and Statistics Sweden. In addition to a more descriptive overview of place of death (hospital, home, nursing home, and other places), linear regression models were used to analyse trends in place of death and associated socio-demographic factors, and healthcare services and utilisation. Dying in hospital was most common (48.7%), followed by nursing home (25.6%) and own home (23.5%), and differed according to sex, age, marital status, type of cancer, healthcare regions, and utilising specialised palliative care services at death or not. From 2013 to 2019 the total number of home deaths increased from 21.8% to 24.7%, whereas hospital deaths decreased from 49.2% to 47.1%. For people residing in their own home, there was a downward trend for dying in hospital, while no trend was detected for people residing in nursing homes. The identified trend had cross-regional variations and inconsistencies. In conclusion, the hypothesis was not confirmed. The results point to inequity in palliative cancer care, and need for national governance strategies and improved integration of palliative care in national healthcare structures.

Den här rapporten bygger på ett forskningsprojekt som studerat erfarenheter av att implementera ett nytt arbetssätt för personal på gruppbostäder för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Arbetssättet, Active Support, är utvecklat använt och beforskat i framförallt Australien och England. Åtskilliga forskningsstudier och uppföljningar visar på att Active Support förändrar personalens arbete i en riktning som har goda effekter på de boendes självbestämmande, aktivitet och delaktighet. Det råder brist på evidensbaserade arbetssätt och metoder inom funktionshinderområdet och därför togs Active Support 2020 till Sverige och har nu implementerats på fyra gruppbostäder. Effekterna av själva arbetssättet har studerats i ett i ett doktorandprojekt medan ett parallellt forskningsprojekt har studerat erfarenheter av implementeringen. Denna rapport handlar om implementeringserfarenheterna.

Background: Children in pediatric oncology report unmet needs related to communication and information about the illness, care involvement, and psychosocial support. Supporting the whole family involves challenges, with a risk that children’s voices are not heard above those of the adults. Article 12 of the UNCRC has been a catalyst in supporting children’s voices and their right to participate in processes that affect them. The aim of this study was to explore how children with cancer and their siblings experienced participation in a family-centered psychosocial support intervention, the Family Talk Intervention (FTI).

Methods: Interviews were held with 35 children (ill and siblings) from 26 families in pediatric oncology after having completed the FTI. A combined deductive and inductive qualitative content analysis was undertaken, guided by the Lundy model of child participation.

Results: Children’s experiences of being able to express their views, being listened to, and being involved during FTI were mainly positive. This was related to their participation in individual meetings where they could raise their concerns and views, undertake small activities while talking, and have their voices and needs mediated to relevant adults, such as parents and professionals.

Conclusions: The findings of this study showed that the FTI for families in pediatric oncology created opportunities to promote child participation. These findings indicate that, by offering children an individual space where they can express themselves freely and supporting them in various ways to do so, the children’s voices and involvement are strengthened.

Sedan 1992 har forskare Centrum för civilsamhällesforskning vid Marie Cederschiöld högskola genomfört befolkningsundersökningar för att följa utvecklingen av ideellt arbete och andra former av engagemang. Denna rapport presenterar resultaten från den sjunde undersökningen som genomfördes 2024 vilken är central del av vår forskning om det svenska civilsamhället. Resultaten erbjuder en unik inblick i civilsamhällets mest värdefulla resurs – de ideella krafterna.

Denna första delrapport från den sjunde undersökningen fokuserar på ideellt arbete. Här analyseras omfattningen av och förändringarna i ideellt arbete sedan tidigt 1990-tal och undersöker faktorer som kan förklara varför medborgare engagerar sig ideellt. Rapporten belyser även skillnader i hur ideellt arbete utövas i städer jämfört med på landsbygden.

SAVE är den hittills största longitudinella studie i Sverige om sociala barn och ungdomsvårdens utredningar efter anmälan om misstänkt våldsutsatthet. Syftet med SAVE är att öka kunskapen om i vilken utsträckning olika typer av våldsproblematik framkommer i barnavårdsutredningar, hur risken för fortsatt våld bedöms, i vilken utsträckning insatser beslutas samt om flickor och pojkar oavsett ålder, ursprung och funktionsnedsättning beviljas insatser på lika villkor. Resultatet i denna delrapport baseras på barnavårdsutredningar om 851 barnsom aktualiserats hos socialtjänsten efter anmälan om misstänkt våldsutsatthet. Datainsamlingen har pågått från maj 2019 – april 2020.

Under 2023 och 2024 samarbetade mottagsgrupperna vid Mottag- och Utredningsenheten, Social omsorg Barn och Unga, Enskede Årsta Vantörs stadsdelsförvaltning, Stockholm, med Marie Cederschiöld högskola i ett pilotprojekt för att utveckla ett strukturerat och barncentrerat metodstöd för akuta risk- och skyddsbedömningar för våldsutsatta barn anpassat till mottagsgruppernas uppdrag och arbete. Pilotprojektet byggde vidare på tidigare utvecklingsarbete av ett metodstöd för akuta bedömningar anpassat till socialjouren vid Stockholms stad. Den här rapporten redovisar genomförande och resultat från pilotprojektet med fokus på mottagsgruppernas arbete, som ett led i utvecklingen av ett strukturerat stöd för professionella bedömningar av risk i akuta situationer av våld i familjer där det finns barn.

Under perioden 2022 till 2024 samarbetade en av familjerättsenheterna inom Stockholms stad med Marie Cederschiöld högskola i ett pilotprojekt för att pröva hur metodstödet iRiSk risk- och skyddsbedömningar för våldsutsatta barn fungerar inom ramen för de vårdnads-, boende och umgängesutredningar som socialtjänstens familjerättsenheter genomför på uppdrag av tingsrätt. Grundversionen av metodstödet iRiSk är utvecklat främst med syfte att användas inom ramen för utredningar i den sociala barnavården. Den här rapporten redovisar genomförande och resultat från pilotprojektet med fokus på familjerättsenhetens arbete med att införa och pröva metodstödet i sina utredningar, som ett led i att anpassa metodstödet till användning även inom ramen för socialtjänstens familjerätt.

Objectives: In home-based care for severely ill patients, family caregivers’ contributions are crucial. This study aimed to explore how a web-based psychoeducational intervention influences family caregivers’ experiences in addressing challenges while caring for a patient with life-threatening illnesses during specialized home care.

Methods: This qualitative study undertook semi-structured interviews with family caregivers of patients with life-threatening illness receiving specialized home care. Family caregivers participated in a randomized controlled trial evaluating a psychoeducational intervention delivered through a website. Interviews were performed with 17 family caregivers; 13 spouses, 2 adult children, 1 parent, and 1 sibling, and analyzed using qualitative content analysis.

Results: The results indicate that the intervention resonated with the family caregivers’ situation which gave them comfort and awareness. It inspired self-reflection on the caregiver role that provided new insights and encouraged communication with the patient. The intervention prepared family caregivers for the patient’s progressing illness and death. While preparing was a help for some, others did not feel ready to face this, which led them to avoid parts of the website.

Significance of results: This psychoeducational web-based intervention guided family caregivers as they addressed challenges in caregiving and prepared for the future, and they valued having access to such an intervention. In a time of decreasing healthcare resources, web-based support may be a useful alternative to in-person interventions. It is important to continue developing, evaluating, and implementing web-based interventions to meet the needs of family caregivers.

”Civilsamhälleskartan” är ett projekt som drivs vid Centrum för civilsamhällesforskning (CCF), Marie Cederschiöld högskola, i samverkan med Nätverket – Idéburen sektor Skåne (Nätverket). Inom projektet kartläggs det svenska civilsamhället på lokal och regional nivå med hjälp av kvantitativa data som samlas in och sammanställs via en metod som har arbetats fram inom projektet. I denna rapport används metoden för att studera civilsamhällets organisationslandskap i Region Värmland och sätta in insamlade data i relevant teoretisk och empirisk kontext. Kartläggningen visar på omfattningen av civilsamhällets organisationer och verksamheter i Region Värmland utifrån ett antal olika variabler. Syftet med kartläggningen är att öka kunskapen om civilsamhällets struktur och utbredning i Värmland, både på en övergripande länsnivå och nedbrutet på kommunal nivå. Kartläggningen inkluderar information om antalet idéburna organisationer av olika typer, hur många som är anställda inom denna typ av organisationer, organisationernas omsättning, och så vidare.

Våra studier visar på ett omfattande organisationsliv med civilsamhälles-organisationer som är aktiva inom de allra flesta verksamhetsområden och med ett inte oansenligt antal anställda. Lägger man till det ideella arbete som utförs så utgör detta en stor resurs för samhället. En aspekt som lyfts i rapporten har att göra med föreningstätheten, alltså hur många civilsamhällesorganisationer som finns per capita. Studierna av föreningstäthet visar på ett geografiskt mönster där föreningstätheten är lägre närmare regionens centralort och högre ju mer perifer den lokala kontexten är i förhållande till regionens politiskt-administrativa centrum, vilket kan ha att göra med relationen mellan stad och land och civilsamhällets roller i olika lokalsamhällen. Rapporten utgör underlag för samtal om idéburen-offentlig samverkan och för att förstå sektorns potential och utmaningar. För att underlätta dessa samtal rymmer kartläggningen introducerande texter om civilsamhället – om själva begreppet likväl som civilsamhällets framväxt, utbredning och roller. Genom detta ökas förståelsen för den idéburna sektorn i Värmland, deras verksamheter, betydelser och potentialer och därmed förbättras förutsättningarna för att utveckla samverkan mellan den idéburna och den offentliga sektorn.

”Civilsamhälleskartan” är ett projekt som drivs vid Centrum för civilsamhällesforskning (CCF), Marie Cederschiöld högskola, i samverkan med Nätverket – Idéburen sektor Skåne (Nätverket). Inom projektet kartläggs det svenska civilsamhället på lokal och regional nivå med hjälp av kvantitativa data som samlas in och sammanställs via en metod som har arbetats fram inom projektet. I denna rapport används metoden för att studera civilsamhällets organisationslandskap i Region Uppsala och sätta in insamlade data i relevant teoretisk och empirisk kontext. Kartläggningen visar på omfattningen av civilsamhällets organisationer och verksamheter i Region Uppsala utifrån ett antal olika variabler och visar även på skillnader och likheter i jämförelse med landet i stort.

Det finns en stor mängd organisationer i regionen, de bedriver många typer av verksamheter och ett antal tusen individer är anställda inom civilsamhällets organisationer. Till den mängd individer som är anställda inom civilsamhället kommer det stora antal ideella arbetstimmar som utförs varje år, vilket utgör en betydande resurs i Uppsala län, precis som i andra delar av landet. När omsättningen i den idéburna sektorn granskas blir det tydligt att den idéburna sektorn levererar stora samhällsvärden inom en bredd av olika verksamhetsområden till en mycket liten ekonomisk kostnad.

Kartläggningen visar också att det inom nästan samtliga verksamhetsområden förekommer verksamheter som har valt en juridisk organisationsform som faller inom idéburen verksamhet. För offentliga aktörer kan civilsamhället vara en viktig samverkanspart för att ta sig an de utmaningar som dagens och framtidens samhälle står inför. Det är vanligt att region/kommun har ett gott grepp om det regionala/lokala näringslivet, med planer för hur det kan stöttas, men det är mindre vanligt med samma aktivitets- och kunskapsnivå när det gäller civilsamhället. Om alla delar av samhället ska kunna kliva in och arbeta gemensamt för att hantera våra samhällsutmaningar behövs tydligare strategier också i relation till civilsamhället och de idéburna organisationerna och strukturer för långsiktig samverkan.

Den studie som redovisas och diskuteras i rapporten ingår i det större projektet “Civilsamhället som resurs: betydelsen av socialt kapital”. I studien undersöks hur socialt kapital ackumuleras, förvaltas och fördelas i lokala civilsamhällen i landsbygderna genom intervjuer och deltagande observationer. Intresset har varit att undersöka hur det lokala civilsamhället agerar vid faktiska händelser. Hot och utmaningar som lokalsamhällen har stått inför inkluderar exempelvis kamp för att få behålla den lokala skolan eller ersätta, kommersiellt och offentligt serviceutbud, men också händelser som stormar och flyktingmottagande. Många civilsamhällesorganisationer agerar i lokalsamhällen runtom i Sverige men vår studie visar att dessa konkreta organisationer är beroende av, och inbäddade i, vad vi kallar för det lokala civilsamhällets osynliga infrastruktur. Denna infrastruktur gör det möjligt att samordna handlingar, fördela resurser och mobilisera boende i lokalsamhället.

I rapporten diskuteras olika aspekter av denna infrastruktur som våra empiriska studier visar är viktiga. Det sociala kapital som utvecklas inom landsbygdernas lokala civilsamhällen tenderar att vara sammanlänkande, snarare än överbryggande, vilket ofta är en följd av konflikter mellan landsbygders lokalsamhällen och myndigheter, kommunorganisation och kommunpolitik, som skapar en motsättning mellan ”vi” och ”dem”, kopplat till spänningar mellan stad och land, centrum och periferi. Detta minskar det överbryggande sociala kapitalet – ett dilemma som måste lösas för att myndigheter skall kunna samverka med lokala civilsamhällen i landsbygderna i händelse av kris och krig. Hur detta dilemma skall lösas är långtifrån givet men denna studie pekar på två ansatser som är viktiga för att åstadkomma samverkan. För det första, om de som lever på och identifierar sig med en plats får verka för just den platsen i händelse av kris kan deras gemensamma resurser tas i bruk. För det andra, myndigheter och offentliga organisationer kan inte kommendera fram resurser och gemensamt handlande, utan det måste ske i öppenhet och med respekt för dem som lever och verkar i landsbygdernas lokalsamhällen.