Bakgrund: Psykiatrisk samsjuklighet i kombination med beroendeproblematik är vanligt förekommande och innebär ofta komplexa vårdbehov. Patienter med denna samsjuklighet har en ökad risk att möta stigma, bristande bemötande och fragmenterade vårdinsatser, vilket kan påverka tilliten till vården och försvåra återhämtningen. Patienter riskerar att "hamna mellan stolarna" när vården inte är samordnad. Därav är det av vikt att utveckla en personcentrerad och jämlik beroendevård samt att beskriva hur patienter med psykiatrisk samsjuklighet upplever beroendevården. 

Syfte: Syftet var att beskriva hur patienter med psykiatrisk samsjuklighet upplever beroendevården. 

Metod: En litteraturöversikt med systematisk ansats genomfördes baserad på artiklar identifierade i databaserna PsycINFO, PubMed och CINAHL. Artiklarna kvalitetsgranskades enligt SBU:s granskningsmall och analyserades med tematisk analys. 

Resultat: Analysen resulterade i två analytiska teman: Stigma och dess påverkan på bemötande och vårdrelationer samt behov av integrerad vård vid samsjuklighet. Resultatet visade att patienter med psykiatrisk samsjuklighet upplevde stigma, misstro och bristande bemötande inom beroendevården, vilket påverkade tilliten till vården och försvårade vårdrelationen. Ett respektfullt, empatiskt och icke-dömande bemötande kunde däremot stärka trygghet och motivation till fortsatt vård. Vidare framkom att bristande tillgänglighet, samordning och kontinuitet skapade hinder för återhämtning, medan integrerad, individanpassad och personcentrerad vård upplevdes som stödjande för patienter med komplexa vårdbehov. 

Slutsats: Sammanfattningsvis visar studien att bemötande, stigma och bristande samordning har en avgörande betydelse för hur patienter med psykiatrisk samsjuklighet upplever beroendevården. Ett personcentrerat och integrerat arbetssätt framstår som betydelsefullt för att främja delaktighet och återhämtning.

Background: Psychiatric comorbidity in combination with substance use disorders is common and often involves complex care needs. Patients with this comorbidity are at increased risk of experiencing stigma, negative healthcare encounters and fragmented care, which may affect trust in healthcare and hinder recovery. Patients may "fall between the cracks" when care is not coordinated. Therefore, it is important to develop person-centred and equitable addiction care and to describe how patients with psychiatric comorbidity experience addiction treatment.

Aim: The aim was to describe how patients with psychiatric comorbidity experience addiction care.

Methods: A literature review with a systematic approach was conducted based on articles identified in the databases PsycINFO, PubMed and CINAHL. The articles were quality appraised using SBU's checklist and analyzed using thematic analysis.

Results: The analysis resulted in two analytical themes: Stigma and its impact on healthcare encounters and care relationships and The need for integrated care in psychiatric comorbidity. The results showed that patients with psychiatric comorbidity experienced stigma, mistrust and inadequate healthcare encounters within addiction care, which affected their trust in healthcare and complicated the care relationship. In contrast, respectful, empathetic and non-judgemental encounters could strengthen patients' sense of safety and motivation to continue care. Furthermore, inadequate access to care, lack of coordination and lack of continuity emerged as barriers to recovery, whereas integrated, individually adapted and person-centred care was experienced as supportive for patients with complex care needs.

Conclusions: In summary, the study shows that healthcare encounters, stigma, and inadequate coordination have a decisive significance for how patients with psychiatric comorbidity experience addiction care. A person-centred and integrated approach emerges as important for promoting participation and recovery.