Den studie som redovisas och diskuteras i rapporten ingår i det större projektet “Civilsamhället som resurs: betydelsen av socialt kapital”. I studien undersöks hur socialt kapital ackumuleras, förvaltas och fördelas i lokala civilsamhällen i landsbygderna genom intervjuer och deltagande observationer. Intresset har varit att undersöka hur det lokala civilsamhället agerar vid faktiska händelser. Hot och utmaningar som lokalsamhällen har stått inför inkluderar exempelvis kamp för att få behålla den lokala skolan eller ersätta, kommersiellt och offentligt serviceutbud, men också händelser som stormar och flyktingmottagande. Många civilsamhällesorganisationer agerar i lokalsamhällen runtom i Sverige men vår studie visar att dessa konkreta organisationer är beroende av, och inbäddade i, vad vi kallar för det lokala civilsamhällets osynliga infrastruktur. Denna infrastruktur gör det möjligt att samordna handlingar, fördela resurser och mobilisera boende i lokalsamhället.

I rapporten diskuteras olika aspekter av denna infrastruktur som våra empiriska studier visar är viktiga. Det sociala kapital som utvecklas inom landsbygdernas lokala civilsamhällen tenderar att vara sammanlänkande, snarare än överbryggande, vilket ofta är en följd av konflikter mellan landsbygders lokalsamhällen och myndigheter, kommunorganisation och kommunpolitik, som skapar en motsättning mellan ”vi” och ”dem”, kopplat till spänningar mellan stad och land, centrum och periferi. Detta minskar det överbryggande sociala kapitalet – ett dilemma som måste lösas för att myndigheter skall kunna samverka med lokala civilsamhällen i landsbygderna i händelse av kris och krig. Hur detta dilemma skall lösas är långtifrån givet men denna studie pekar på två ansatser som är viktiga för att åstadkomma samverkan. För det första, om de som lever på och identifierar sig med en plats får verka för just den platsen i händelse av kris kan deras gemensamma resurser tas i bruk. För det andra, myndigheter och offentliga organisationer kan inte kommendera fram resurser och gemensamt handlande, utan det måste ske i öppenhet och med respekt för dem som lever och verkar i landsbygdernas lokalsamhällen.

”Civilsamhälleskartan” är ett projekt som drivs vid Centrum för civilsamhällesforskning (CCF), Marie Cederschiöld högskola, i samverkan med Nätverket – Idéburen sektor Skåne (Nätverket). Inom projektet kartläggs det svenska civilsamhället på lokal och regional nivå med hjälp av kvantitativa data som samlas in och sammanställs via en metod som har arbetats fram inom projektet. I denna rapport används metoden för att studera civilsamhällets organisationslandskap i Region Värmland och sätta in insamlade data i relevant teoretisk och empirisk kontext. Kartläggningen visar på omfattningen av civilsamhällets organisationer och verksamheter i Region Värmland utifrån ett antal olika variabler. Syftet med kartläggningen är att öka kunskapen om civilsamhällets struktur och utbredning i Värmland, både på en övergripande länsnivå och nedbrutet på kommunal nivå. Kartläggningen inkluderar information om antalet idéburna organisationer av olika typer, hur många som är anställda inom denna typ av organisationer, organisationernas omsättning, och så vidare.

Våra studier visar på ett omfattande organisationsliv med civilsamhälles-organisationer som är aktiva inom de allra flesta verksamhetsområden och med ett inte oansenligt antal anställda. Lägger man till det ideella arbete som utförs så utgör detta en stor resurs för samhället. En aspekt som lyfts i rapporten har att göra med föreningstätheten, alltså hur många civilsamhällesorganisationer som finns per capita. Studierna av föreningstäthet visar på ett geografiskt mönster där föreningstätheten är lägre närmare regionens centralort och högre ju mer perifer den lokala kontexten är i förhållande till regionens politiskt-administrativa centrum, vilket kan ha att göra med relationen mellan stad och land och civilsamhällets roller i olika lokalsamhällen. Rapporten utgör underlag för samtal om idéburen-offentlig samverkan och för att förstå sektorns potential och utmaningar. För att underlätta dessa samtal rymmer kartläggningen introducerande texter om civilsamhället – om själva begreppet likväl som civilsamhällets framväxt, utbredning och roller. Genom detta ökas förståelsen för den idéburna sektorn i Värmland, deras verksamheter, betydelser och potentialer och därmed förbättras förutsättningarna för att utveckla samverkan mellan den idéburna och den offentliga sektorn.

”Civilsamhälleskartan” är ett projekt som drivs vid Centrum för civilsamhällesforskning (CCF), Marie Cederschiöld högskola, i samverkan med Nätverket – Idéburen sektor Skåne (Nätverket). Inom projektet kartläggs det svenska civilsamhället på lokal och regional nivå med hjälp av kvantitativa data som samlas in och sammanställs via en metod som har arbetats fram inom projektet. I denna rapport används metoden för att studera civilsamhällets organisationslandskap i Region Uppsala och sätta in insamlade data i relevant teoretisk och empirisk kontext. Kartläggningen visar på omfattningen av civilsamhällets organisationer och verksamheter i Region Uppsala utifrån ett antal olika variabler och visar även på skillnader och likheter i jämförelse med landet i stort.

Det finns en stor mängd organisationer i regionen, de bedriver många typer av verksamheter och ett antal tusen individer är anställda inom civilsamhällets organisationer. Till den mängd individer som är anställda inom civilsamhället kommer det stora antal ideella arbetstimmar som utförs varje år, vilket utgör en betydande resurs i Uppsala län, precis som i andra delar av landet. När omsättningen i den idéburna sektorn granskas blir det tydligt att den idéburna sektorn levererar stora samhällsvärden inom en bredd av olika verksamhetsområden till en mycket liten ekonomisk kostnad.

Kartläggningen visar också att det inom nästan samtliga verksamhetsområden förekommer verksamheter som har valt en juridisk organisationsform som faller inom idéburen verksamhet. För offentliga aktörer kan civilsamhället vara en viktig samverkanspart för att ta sig an de utmaningar som dagens och framtidens samhälle står inför. Det är vanligt att region/kommun har ett gott grepp om det regionala/lokala näringslivet, med planer för hur det kan stöttas, men det är mindre vanligt med samma aktivitets- och kunskapsnivå när det gäller civilsamhället. Om alla delar av samhället ska kunna kliva in och arbeta gemensamt för att hantera våra samhällsutmaningar behövs tydligare strategier också i relation till civilsamhället och de idéburna organisationerna och strukturer för långsiktig samverkan.

I rapporten Folkbildning i landsbygder undersöks folkbildningens betydelse för människor och lokalsamhällen i tre utvalda svenska landsbygder. Vilka betydelser har studieförbund och folkhögskolor som mötesplatser och lokala offentligheter? Som infrastrukturer för lokalt samhällsengagemang? För lokal kompetensutveckling? Eller för det lokala kulturutbudet?

Rapportens avslutande analys handlar om de avvägningar som studieförbundens och folkhögskolornas anställda gör mellan de ideal och riktlinjer som styr folkbildningen, och de behov som präglar det lokalsamhälle som de är verksamma i.

This practice paper articulates the key learnings for philanthropic organizations based on their experiences of the COVID-19 pandemic. Which actions can philanthropic organizations take to best support community needs during times of crisis? To answer this question, we synthesize information about how philanthropic organizations responded during the early COVID-19 crisis (spring―fall 2020) across 11 countries: Australia, Austria, Finland, Germany, Iceland, Israel, Norway, Sweden, the Republic of Korea, the Russian Federation, and the United States of America. Results indicate four key actions that we recommend philanthropic organizations take during times of crisis: (1) Assess community needs; (2) engage with volunteers and donors; (3) communicate effectively and strategically with volunteers, donors, and the public; and (4) focus on equity.

Genom idrottsrörelsens verksamhet förväntas ett brett spektrum av mervärden, utöver enbart idrottslig utveckling och sportsliga framgångar. Främjandet av fysisk aktivitet, samhörighet, meningsfull fritidssysselsättning, social inkludering, integration, demokratisk fostran och brottförebyggande arbete bidrar till att motivera statlig och kommunal finansiering. I det implicita kontraktet mellan staten och idrottsrörelsen ingår även en aktiv strävan att vara öppen och tillgänglig för alla. Engagemanget för breddat deltagande utspelar sig i hög grad inom lokala medlemsbaserade föreningar, där ideella ledare står inför komplexa utmaningar. Ledaren har en nyckelroll, navigerar genom behov och förväntningar från utövare, föräldrar, styrelser och stat där egna förmågor och resurser blir avgörande. För att underlätta för den ideella lokala ledaren behövs olika former av stödstrukturer som behöver synliggöras tillsammans med ledarnas förutsättningar och bidrag till idrottsrörelsen.

In recent decades, the religious landscape in the Nordic countries has changed. Transforming from traditional homogeneous Evangelical-Lutheran societies into more religiously and culturally diverse, there have been reforms creating new relationships between the states and the traditional state churches. Taking a comparative approach, this article analyzes how institutional logics guided the church and state reforms in Norway and Sweden. Analyzing governmental documents through the theoretical lens of institutional logics, the article makes a distinction between the logic of state church and the logic of religious equality. The article shows how the former acts as a foundational logic within policymaking even though there has been a movement towards more religious equality in legislation. Though there are differences in how Norway and Sweden facilitate their arrangements for support to faith communities, the ideas informing the arrangements are similar. We point towards an increased discrepancy behind the ideas informing policymaking and the practical implications of those policies.

I Sverige har medborgarna under långt tid haft en påfallande stark vilja att försvara det egna landet – den svenska försvarsviljan har varit hög. I projektet CivKris vid Centrum för civilsamhällesforskning studeras viljan att göra insatser vid större samhällskriser och ytterst vid krig. Vem är villig att hjälpa till när det behövs?

I föreliggande rapport uppmärksammas särskilt krisinsats- och försvarsvilja hos personer med utländsk bakgrund som en följd av en diskussion kring temat som blossade upp under rikskonferensen Folk och Försvar 2024.

Resultaten visar att även om det finns skillnader mellan personer med utländsk bakgrund och resten av populationen när det gäller variabler som kan ha betydelse för försvarsviljan, så finns det inga statistiskt signifikanta skillnader mellan grupperna när det gäller försvarsviljan i sig. Tvärtom är grupperna påfallande lika varandra. Detsamma gäller för krisinsatsvilja: det som är slående är snarast likheten mellan grupperna.

Over the last fifty years a plethora of new spiritual practices has emerged in the Church of Sweden. Many fall within a category of holistic practices, aimed at engaging body, soul, and spirit. Among these, two categories are dominant: meditations and movement-based bodily practices. Some of these practices are contested by other Christians on a theological basis. The article asks: Who are the new ritual specialists teaching these practices? Why do they teach these practices? Why in the church? By using a bottom-up perspective and studying practices which lie outside the traditional Christian religious rites, which has been the focus in research on the Church of Sweden, we find that the holistic practices are framed in a culture of care, focusing on bodily and spiritual wellbeing. We suggest that the predominance of women in body-movement practices should be understood as a generational feature rather than as an expression of the feminization of the church. Many of the leaders are women who were part of new spiritual movements as well as body-mind practices and various forms of dance in gyms and yoga studios in the 1990s and early 2000s, finding an openness to bringing their knowledge into the church.

This paper aims to contribute to the knowledge about open, co-produced meeting centres for people with dementia, from their own perspective. Services that support people who are newly diagnosed with dementia are often insufficient. Co-produced services have the potential to address the need of people with dementia to be useful and productive, while reducing the stigma. In this study, we applied a qualitative design. Data were collected at a meeting centre for people with newly diagnosed dementia, and consisted of fieldwork (13 days for about two hours at a time), written materials, and semi-structured interviews (mean length 30 minutes) with five attendees with dementia and two staff persons. The analysis was inspired by situational analysis. The findings showed that the meeting centre provided a place for human encounters, a break from everyday life, and a place to share knowledge and develop new skills. Further, challenges were described. Co-production consisted of the attendees being encouraged to take part in the planning of activities, learning from each other and providing mutual support. The study adds to previous knowledge about co-produced services for people with dementia. Future studies can clarify how co-production can be developed in services for people with newly diagnosed dementia in countries and regions where there is a dearth of this kind of support.

Given the fact that women in homelessness face considerable health inequities, the question of how digitalization can be understood in relation to social rights and right to health surfaces. The objective of this qualitative interview study was to explore the use of mobile phones and internet for women experiencing homelessness. Women (n = 26) shared experiences of healthcare access by using a mobile phone or internet. Data were analyzed using NVivo software. The results are presented in two themes: Conditions and circumstances of having a mobile phone; and Structural and intrapersonal challenges affecting social rights. The results show that digitalization actively influenced everyday life for women experiencing homelessness. Whether women wanted it to or not, digitalization presents a line of demarcation for participation and inclusion or exclusion, in health- and social-care services.

Mock elections are an increasingly popular form of  active learning, adopted in many European countries and the United States. However, we have limited knowledge regarding the extent to  which they enhance students’ civic competence. This article analyzes data from over 9,000 students aged 13-19 who participated in  a  2022 mock election in  Sweden. The goal is  to determine the extent to which mock elections boost civic competence, with an emphasis on potential variations related to  gender, ethnic background, and edu-cational stage. Results indicate that such participation positively influences students’ self-reported political knowledge and, to  a  lesser extent, their political interest, engagement, and efficacy. Yet, the impact varies among student demographics. For instance, foreign- born students reported greater effects than their Swedish-born coun-terparts. Female students displayed heightened political knowledge and interest compared to  males, while male students demonstrated higher political engagement. Interestingly, mock elections seemed to enhance political knowledge more in  primary school students than in  secondary school ones. Conversely, they had a  more pronounced impact on the political interests and engagement of secondary school students. The study concludes with suggestions for future research to  employ more rigorous methods to  assess the influence of  mock elections on civic competencies.

Denna rapport utgör en forskningsöversikt över litteratur som undersökt förutsättningar, möjligheter och utmaningar för hållbart boende i form av bygg- och bogemenskaper. Byggemenskaper är kollektiva projekt där deltagare aktivt bidrar till att skapa sitt framtida boende, med varierande grad av privat och gemensamt utrymme. Bogemenskaper är kollektiva boendeformer med varierande grad av gemenskap, deltagande och styrning. De kan inkludera gemensamma ytor, aktiviteter och tjänster, och de har ofta sociala mål som miljö, integration och hållbarhet.

I dag är bygg- och bogemenskaper relativt marginella fenomen på den svenska bostadsmarknaden. Men de skulle kunna vara en del i ett svar på några av våra största samhällsutmaningar. En sådan utmaning är den åldrande befolkningen och de sociala och ekonomiska följder den kommer att få för Sveriges kommuner och regioner. Bogemenskaper har visat sig kunna erbjuda en slags medelväg mellan individuellt boende och institutionsboende som kan bryta social isolering, erbjuda ömsesidigt stöd och skapa en känsla av sammanhang särskilt för äldre.

En stor ödesfråga kopplat till byggande och boende är klimatkrisen. Bogemenskaper har också visat sig kunna minska de boendes miljö- och klimatavtryck genom att resurser och utrymmen delas. Byggemenskaper har dessutom visat sig vara ett sätt för miljömedvetna personer att försöka bygga mindre miljöbelastande bostäder åt sig själva genom innovativt användande av ny teknik. Både bygg- och bogemenskaper kan organisera och tillvarata engagemang i miljö- och klimatfrågor, och dessutom kan de i bästa fall verka som ”skolor i miljötänkande” och som skyltfönster för miljö- och klimatsmarta boendeformer.

Syftet med denna rapport är att sammanställa existerande kunskap om bygg- och bogemenskaper för att skapa en mer sammanhållen bild av potential och begränsningar för dem i relation till dessa utmaningar. Rapporten försöker besvara följande frågor:

Vad kännetecknar bygg-och bogemenskaper?Vilka samhällsvisioner knyts till bygg- och bogemenskaper?Vad kännetecknar de som deltar i bygg- och bogemenskaper?Vilka typer av hinder stöter bygg- och bogemenskaper på?Rapportens resultat visar att det finns många argument för att det ligger i samhällets intresse att verka för fler bygg- och bogemenskaper. Det som framför allt talar emot bygg- och bogemenskaper är att de huvudsakligen verkar attrahera en begränsad del av befolkningen. De som deltar i bygg- och bogemenskaper är vanligtvis socialt engagerade, ofta mer högutbildade och något äldre än allmänheten, och de är mindre heterogena än samhället i övrigt vad gäller etnisk och kulturell bakgrund. Den stora utmaningen för politiska ambitioner om att öka antalet bygg- och bogemenskaper är därför att finna sätt att göra dem tillgängliga och attraktiva för fler och bredare grupper i samhället. Därutöver stöter byggemenskaper ofta på hinder vad gäller till exempel finansiering, byggnormer som är dåligt anpassade, och krångliga beslutsprocesser.

I och med Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina kom det ukrainska civilsamhället att uppmärksammas som särskilt aktivt och betydelsefullt. Syftet med föreliggande text är att göra en tidig tentativ jämförelse mellan det ukrainska och svenska civilsamhället på nationell nivå med särskilt fokus på insatser och organisering, för att dra lärdomar när det gäller det svenska civila samhällets möjliga roll i civil beredskap och krisberedskap. Jämförelsen görs utifrån en genomgång av forskningslitteratur på området och samtal med ukrainska forskare och centrala företrädare för civilsamhällesorganisationer. Resultatet visar på att såväl det ukrainska som svenska civilsamhället präglas av en hög grad av aktivitet, men att det senare i betydligt högre utsträckning än det förra är organiserat och har en löpande dialog med staten. De två senare särdragen ses här som möjliga resurser framför allt när det gäller det svenska civilsamhällets uthållighet och koordinering i en möjlig samhällskris.

Previous research has identified sociodemographic inequalities in fire prevention measures. This study examined whether sociodemographic differences persist in the Swedish population concerning fire prevention measures and particularly whether there remains an inverted u-curve related to age in protection habits. Additionally, it investigated whether fire protection practices are influenced by the level of societal protection. The research utilised survey data and register data from The Swedish Civil Contingencies Agency and Statistics Sweden. A latent class analysis was conducted, dividing respondents into four latent classes, followed by two binomial regression analyses. The study revealed three key findings regarding fire protection measures. First, certain demographic groups, namely the young, women, single and childfree households, low-income and low-education individuals, immigrants, and urban residents, are disproportionately lacking optimal fire safety measures. Second, although a safety maturity curve is still observed, older adults in Sweden today are considerably more protected compared to 15–20 years ago, indicating that safety practices employed during middle age continue into old age. Third, a trend is observed where individuals living in areas with more efficient professional rescue services tend to have lower levels of personal fire protection, suggesting a rational choice based on the perceived level of societal protection.

Forskningsprojektet Utsatthet för svåra barndomserfarenheter bland våldsutövande barn och unga vuxna, som redovisas i denna rapport, studerade utsatthet för svåra barndomserfarenheter (Adverse Childhood Experiences) bland barn och unga vuxna som systematiskt använder våld och har pågående socialtjänstinsatser på grund av detta. I studien undersöktes dels unga våldsutövares egen utsatthet, både i närtid och under uppväxten, dels hur socialarbetare bemöter och arbetar med utsatthet och bristande hemförhållanden i denna målgrupp. Forskningsprojektet en del av det sexåriga forskningsprogrammet Samordnade interventionssystem mot våld i nära relationer (SIVIN) som genomförs på Marie Cederschiöld högskola mellan åren 2019 och 2025. Studien bestod av an enkätstudie riktat till unga våldsutövare och en intervjustudie riktad till professionella i socialtjänsten. Enkätstudien visar på en sammantaget svår uppväxt bland de undersökta ungdomarna, med utsatthet för en hög andel svåra barndomserfarenheter (ACEs). Studien visar exempelvis att 14 procent har utsatts för nio ACEs under sin uppvxät. Sammantaget visar intervjustudien på obalansen mellan ett stort behov av bearbetande insatser och en samtidigt låg mottaglighet för studiens målgrupp. Den visar således på vikten av att motivera till och förklara nyttan av sådana insatser, det vill säga att skapa en brukarrationalitet hos målgruppen för att ta emot behandling och bearbetande insatser. Studiens resultat reflekteras kring tidigare forskning om hur man kan öka brukarrationaliteten och motivationen till behandling hos målgruppen.

Decades of social science stress the vital role of trust in a robust democracy, and scholars have explored the origins of trust, highlighting the dynamic interaction between institutional trust and generalised social trust. While the literature exhibits uncertainties regarding the causal direction between these various forms of trust, it generally suggests that trust in institutions spills over to trust in people in general. This article examines a neglected aspect of trust studies – the relationship between local institutional trust and community trust. Drawing on a two-wave panel study from Sweden, the results indicate bidirectional relationships between the two forms of trust over time. In so doing, this study contributes to the prior research by showing that in a local context, where daily interactions take place between community members and representatives of local institutions, the relationship between trust in neighbours and trust in local institutions appears to be more complex and interdependent.

Det brandskadeförebyggande arbetet är strukturerat som ett samarbete mellan olika samhällsaktörer, enskilda individer och lokal- och civilsamhällen. En förutsättning för ett framgångsrikt samarbete är att de olika aktörerna genomför sina beskärda delar – och att det finns ett förtroende för att de andra aktörerna kommer genomföra sina. 

Studien visar att det sker en medveten eller omedveten, växeldragning mellan individers personliga brandskydd och samhällets brandskydd, där individers brandskydd påverkas av det samhälleliga skyddet. Det finns potential att utnyttja civilsamhället för att kompensera för individers bristande brandskydd, liksom samhällets bristande förmåga. Idag är inte den typen av samverkan särskilt välutvecklad – man verkar från räddningstjänstens sida se civilsamhällesaktörer som resurser vid större händelser (som skogsbrand), men inte vid prevention av bostadsbränder.

It has been noted how the Ukrainian civil society plays an important role in the full-scale war that is currently raging in the country. Can Swedish actors learn anything from the experiences in Ukraine? Can Swedish civil preparedness be strengthened through more conscious use of civil society as a resource?In this report, the Ukrainian civil society and the efforts currently being made there are discussed, and contrasted with the Swedish ones. A picture emerges of two very different civil societies that differ not least in terms of their histories. It is shown how the Swedish civil society in many respects has better conditions than the Ukrainian when it comes to the possibilities of being a resource in a crisis and ultimately in a war, but also how the Ukrainian civil society quickly changes and adapts to the prevailing situation.

The purpose of this article is to describe and analyse the growth in food aidin Sweden, and how it affects the non-profit organisations providing it. The partic-ular type of food aid in focus is large-scale collaborations between charitable non-profit organisations and the food industry, through which food surplus is turned intofood aid for people in food insecurity. The first examples of such food aid emergedless than 10 years ago in Sweden, but it has since experienced a dramatic growth. Thedevelopment in Sweden follows a pattern known from many other Europeancountries, with the exception that it is going faster, as if Sweden is catching up. Thismakes food aid in Sweden an interesting case for an empirical study. The article isbased on an interview study performed in 2022. Staff and managers at two large,national organisations were interviewed about how the rapid growth in food aid hasaffected their work and the institutional logics of their organisations. They alsoprovided their thoughts on the role of food aid in Swedish society. One of the mainfindings is that the growth in food aid bring both the benefit of more people in needreceiving help, and the challenge of strain as well as concerns regarding ethics andmission drift in the organisations. Another finding is that the growth is driven byboth a growth in demand for food aid, but also by a growth in supply of food from thecharities and their corporate partnerships

I denna rapport redovisas en enkätundersökning med 156 ledare från civilsamhällets organisationer i Sverige. Den visar att negativ etikettering och stigmatisering resulterar i minskad finansiering, förlorade samarbeten och ökad självcensur. Resultaten indikerar att organisationer som verkar för mänskliga rättigheter och social rättvisa är särskilt utsatta för anklagelser om extremism, vilket påverkar deras legitimitet, säkerhet och operativa kapacitet. Enkätsvaren indikerar att etiketteringen förekommer strukturellt och som ett politiskt verktyg, och att detta bidrar till att begränsa dessa organisationers möjligheter att verka. Rapporten pekar också på hur negativ etikettering på detta sätt bidrar till en inskränkning av det demokratiska utrymmet för ideellt engagemang i Sverige.

Denna studie undersöker idrottsrepresentanters syn på ansvarsfördelningen för kostnaderna inom barn- och ungdomsidrotten mellan 2009 och 2023. Målsättningen är att främja en diskussion om vad idrottsrörelsen kan göra för att förändra kostnadsutvecklingen och främja tillgängligheten inom föreningsidrotten. Studien baseras på intervjuer med representanter från tre idrotter: fotboll (lagidrott med stora kostnadsökningar), ridsport (individuell idrott med små kostnadsökningar) och friidrott (individuell idrott med minskande kostnader). Urvalet gjordes utifrån kostnadsförändringar för barn och ungdomar i åldern 7–15 år mellan åren 2009 och 2023. Resultaten visar ett komplext mönster av ansvarsfördelning och attityder kring kostnaderna för barns och ungdomars idrottsutövande. Representanter för föreningar och förbund tar ett visst eget ansvar för att hålla kostnaderna nere, men det finns en tendens att förskjuta det ekonomiska ansvaret nedåt, åt sidan och uppåt i organisationsstrukturen. Anmärkningsvärt är att vissa representanter inom både förbund och föreningar tonar ned problematiken. Studien avslöjar en situation där ansvaret för barns och ungdomars idrottskostnader är diffust och där åtgärder för att hantera kostnadsutvecklingen ofta läggs på externa aktörer. Detta riskerar att leda till att kostnaderna överförs till barn och ungdomar, vilket kan minska idrottens tillgänglighet för vissa grupper och därmed undergräva idrottsrörelsens mål och princip om ”allas rätt att vara med”. Undersökningen bidrar till en ökad förståelse för barn- och ungdomsidrottens prislapp och skapar en grund för vidare diskussioner och uppföljande studier om ansvaret för den utveckling som sker. Den belyser behovet av att föreningar och förbund tar ett tydligare ansvar för kostnadsutvecklingen och varför detta är avgörande för att säkerställa idrottens tillgänglighet och att upprätthålla idrottsrörelsens mål och princip om ”allas rätt att vara med”.

Från politiskt håll sägs civilsamhällets organisationer vara viktiga innovatörer i den svenska välfärden eftersom de anses kunna identifiera och möta behov som varken offentliga eller kommersiella aktörer förmår fånga upp. Liknande tongångar hörs från civilsamhällets sida, som gärna framhåller sin innovationsförmåga inom välfärdsområdet. För att öka andelen idéburna utförare av offentliga välfärdstjänster prövas nya finansieringsformer i Sverige, såsom reserverade upphandlingar, idéburet offentligt partnerskap och sociala utfallskontrakt. Detta innebär att civilsamhället behöver navigera mellan nya och traditionella sätt att finansiera sina innovativa insatser i svensk välfärd. För att ge en bild av möjligheter och utmaningar i denna navigering genom snårig terräng presenteras här en översikt av befintliga kunskaper och erfarenheter inom området, illustrerat med praktiska exempel från det svenska civilsamhället.

Civilsamhällets innovationskraft har varit en omistlig del i utvecklingen av den nordiska välfärdsmodellen. Men vilken roll har civilsamhället att spela i arbetet med att möta aktuella samhällsutmaningar i Norden?

Det tog många år innan Svenska kyrkan på nationell nivå kunde redovisa statistik om delar av församlingarnas diakonala arbete. Införandet av diakonistatistik har mött motstånd, men flera aktörer samlar också egen statistik vid sidan av den nationella verksamhetsstatistiken.

The purpose of this article is to understand the new professional role that male diaconate represented within the Church of Sweden and Swedish society. The primary focus of the study is on the f irst 50 years of the deacon training school, from 1898 to 1948. The article is based on previously unprocessed archival material, periodicals, and prior research. Through the lens of masculinity studies, the analysis explores how the seemingly complex male role within the male caregiving diaconate can be understood from a historical and gender theoretical perspective. The article demonstrates that male diaconate should be understood in the context of the transition from a Lutheran unitary culture and agrarian society to a modern industrial society. At the same time, there was a clear continuity between the organization of the diaconal institution as a home and the Lutheran household concept, which signified a Lutheran masculinity for a new era.

Många diakoner uppfattar liturgiska uppgifter som centrala och identitetsskapande. Men i kyrkohandboken saknas stöd för att de utför dessa uppgifter just för att de är diakoner. Om inte diakonatets identitet arbetas igenom, riskeras teologisk anonymitet.

I rapporten undersöks befintliga inhämtnings- och spridningsmetoder som har till syfte att tillvarata kunskap som genereras inom den diakonala verksamheten i Svenska kyrkan. Med utgångspunkt i verksamhetsstatistiken och enkät (kyrkbussen) utarbetas ett förslag till en mer ändamålsenlig nationell kunskapsinhämtning. Metoder och strukturer, för lärande, analys och spridning av sådan kunskap identifieras. 

Sweden did not follow the same route that most other European countries embarked on in the handling of the COVID-19 pandemic. When other countries closed as a response to the spread of the virus, Sweden decided not to impose a full lockdown. Rather, Sweden kept a large part of society open, such as keeping schools for children and bars and restaurants open, albeit with some restrictions. The focus was on information, relying on each individual to reduce the spread of the infection by following two clear recommendations: maintaining individual hand hygiene and physical distance between people. Public gatherings were regulated in terms of the number of participants, but never banned. Although the Swedish government followed a more liberal route in the handling of the pandemic, the recommended restrictions had a considerable effect on religious life. The aim of this chapter is to understand the background of Sweden’s different way of handling the COVID-19 pandemic and what impact it had on faith communities in Sweden, from both legal and sociological perspectives.

Objective: The study explores risk assessment methods used in CWS investigations, and the impact of these instruments on documented risk factors, assessments of risk and need, and interventions offered. 

Methods: Data was drawn from the SAVE study 2023. 

Results: The risk assessment instrument may implact upon the riskfactors documented, and riskfactors were documented to a higher degree regarding children with a Swedish background, older children and children with known or suspected disabilities, and in relation to psychological violence to children including exposure to intimate partner violence. No clear links were found between documented risk factors, the overall assessment or the interventions offered.

Conclusions: The results indicate that there is a clear need practice improvement as regards research-based risk assessments in CWS investigations in cases of violence to children.

Objective: Based on the notion of selective recognition of vulnerability and risk, this study explores which children CWS pursue to a complete child welfare investigation.

Methods: A register was set up including all children (n= 1 764) between 7-12 years that were investigated for suspected exposure to violence by CWS in Sweden in 2019. This cohort was systematically compared to demographic data and a national self-report prevalence study. 

Results: Children exposed to violence have reduced access to material resources and inferior living conditions compared to non-exposed children. Physical abuse was more prevalent among boys of foreign backgrounds in stable, two-parent families residing in higher-status suburbs. Conversely, neglect was more common among children of Swedish backgrounds in low-income, single-parent households living in low-status suburbs. In comparison with self-reported prevalence studies, sexual and psychological abuse seem underrepresented in the study group.

Conclusions: The results indicate that CWS should develop its methods to reach certain vulnerable groups that are underrepresented for safeguarding and support, for example, girls exposed to sexual abuse.

Previous research indicates that child welfare services reach out to children exposed to violence unequally depending on the child’s social background, living conditions and violence type, and that once children are investigated by the child welfare services, inequalities in access to interventions prevail (e.g. Kalin et al. 2022; Knezevic 2021; Persdotter & Andersson 2020; Quarles van Ufford et al. 2022). There is a lack of systematic knowledge about the long term outcomes for children investigated by the child welfare services. The current study explores different childhood trajectories in the aftermath of a child welfare investigation initiated due to children’s exposure to violence. A register was set up including all children (n= 1 764) between 7-12 years that were investigated by child welfare services in Stockholm in 2019 for suspected exposure to violence. As a baseline this cohort was systematically compared to demographic data and a national self-report prevalence study to explore possible biases regarding which children the child welfare services investigates (Kassman et al. 2023). In the current paper, the study group development in the first three years following upon the child welfare investigation was explored as regards living conditions, out of home care, health care consumption and school grades. The development of the study group was also systematically compared to a comparison group of children (n=5 000). Descriptive analysis, cluster analysis and logistic regressions were used. 

Objective: The aim of the study is to increase knowledge about the type of violence against children documented in CWS investigations, explore the assessment of risk and need as well as the extent to wich children exposed to violence have equal access to services, regardless of age, diability, gender and origin. 

Methods: Data was gathered about children 0-17 referred to social services due to suspected violence in the family, through 1938 child welfare investigations in 22 local authorities in Sweden concluded 1 September 2022 – 28 February 2023.

Results: There were systematic differences in CWS practice, from referral to intervention, that result in a selective recognition of vulnerability and risk and unequal access to interventions due to, for example, age, minority status or disability.

Conclusions: Systematic measures need to be put in place at all stages through investigative processes, from referral to intervention, to counteract discrimination of children exposed to violence.

Civil society and the landscape the organizations inhabiting this societal sphere make up is multifaceted and built around particularism and the myriad of interests that individuals organize themselves around. This is also what we find when specifying our interest and focus on civil society in rural areas, which has not been the focus of too many previous studies since much existing civil society research has focused on urban areas and civil society organizations working in, or in the vicinity of, metropolitan and urban areas (cf. Cras, von Essen & Åberg, 2022). In many rural areas, civil society organizations fill many important functions for the local community. Furthermore however, our studies show that in small local rural communities where there is a vibrant civil society, this is contingent on particular civil society organizations, who often have a long tradition in the area, providing a kind of infrastructure for civil society and for new organizations to form. This provision of infrastructure often takes place behind the scenes and such organizations become an invisible glue and an invisible resource that is of great importance for maintaining and developing a strong local civil society (Cras, et al., forthcoming). Furthermore, it seems as if this kind of supporting infrastructure, by providing resources and establishing networks which assist entrepreneurs within local civil societies, is particularly important and salient in rural areas. In this paper, we wish to explore this, often unseen, function of established organizations and of networks of friends and family, which become important nodes for building and maintaining a vibrant local civil society. By studying this in the setting of small rural communities and including personal networks that are often important especially in smaller communities (cf. Wuthnow, 2013) we also approach the borderland between the two societal spheres of civil society and the private sphere of the family, which is much less studied than the borderlands between civil society and the state or between civil society and the market (Åberg & Rodin, 2017; Ginsborg, 2013). Hence, the question we ask is: in what ways do civil society organizations and networks provide an infrastructure for civic engagement in local rural communities? Empirically, we base our paper on 46 semi-structured interviews with people active in various civil society organizations in five small rural communities in Sweden. In addition to the interview material, we have made observations of meetings and organizational activities in these communities and we also have access to quantitative data describing the communities we study. Theoretically, we primarily draw on social capital (Lin, 2001; Putnam, 1992, 2000) and resource mobilization theory (McCarthy & Zald, 1977) to make sense of and interpret the empirical findings in relation to the question posed.

Under många år har Fattigdomsrapporten konstaterat att det finns ett stadigt ökande behov av insatser från Sveriges Stadsmissioner. Denna utveckling drivs av förändrade förutsättningar i samhället. Bland verksamma vid Sveriges Stadsmissioner har misstanken länge varit att det ökade behovet av deras insatser åtminstone delvis beror på att en mindre andel av behovet av insatser täcks av Försäkringskassan och de kommunala socialtjänsterna. Misstanken stärks av senare års fattigdomsrapporter, som visar att en betydande andel av Stadsmissionens insatser riktas till personer som har rätt till offentliga insatser men som inte får sådana. Åren 2020 till 2022 riktades 18 procent av insatserna tillsådana icke-mottagare. Det går dock inte att säkert veta hur omfattande detta problem är då det inte gjorts någon nationell kartläggning.

För årets fattigdomsrapport har Sveriges Stadsmissioner och Marie Cederschiöld högskola genomfört ett forskningsprojekt som särskilt studerar denna grupp. I detta projekt genomfördes 33 intervjuer med besökare från Stadsmissionen på sex orter. Syftet med studien var att få kunskap om varför personer som borde få stöd av socialtjänst och Försäkringskassan inte får det. Det handlar alltså inte om personer som utestängs enbart av tuffare regler för bistånd och ersättning, utan om personer som uppfyller regler och normer men som av olika anledningar ändå hamnar utanför bistånds och socialförsäkringssystem. En term för detta är ”icke-upptagande”, på engelska non-take-up. Icke-upptagande är ett allvarligt problem både eftersom människor inte får den hjälp som de borde få, och för att de offentliga välfärdssystemen inte fungerar som de ska. Det innebär att socialpolitiken inte får avsedd effekt och att det därmed kan bli större sammanlagda samhällskostnader än om bistånd och ersättningar betalats ut på korrekt sätt till att börja med.

Denna studie är en uppföljning av rapporten ”Riktlinjer – till hjälp eller stjälp?” som Länsstyrelserna publicerade 2007. På uppdrag av regeringen granskade länsstyrelserna kommunernas riktlinjer för bedömning av insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Vi har genomfört en likartad analys 18 år senare. Syftet har varit att undersöka eventuella förändringar över tid i antal kommuner med riktlinjer och antal begränsningar per insats. Begränsningar kan handla tex om en insats endast kan beviljas i en viss omfattning eller bara får ges inom ett visst geografiskt område, att beslut om insatser alltid ska tidsbegränsas, om vissa insatser utesluter rätt till andra insatser eller om det finns begränsningar som har med personernas egenskaper att göra.

Endast 6% av kommuners riktlinjer är helt fria från begränsningar i jämförelse med 10% år 2006. Trots att antalet begränsningar verkar vara relativt oförändrade över tid, visar vår studie att karaktären på begränsningarna har ändrats över tid. Till exempel fanns det fler begränsningar år 2006 i relation till tid medan 2022 års riktlinjer har fler begränsningar i relation till personens ålder och sociala nätverk. Vissa insatser, som ledsagning och kontaktperson, har relativt sett fler begränsningar nu jämfört med 2006 medan begränsningar när det gäller boendeinsatserrelativt sett minskat. Det behövs ytterligare studier för att kunna förklara förekomsten av riktlinjer och antalet begränsningar, men även forskning om hur riktlinjerna appliceras i praktiken av handläggare i respektive kommun.

Cooperatives exist in countries around the world and the cooperative idea almost seems to have universal appeal and application. At its core is the idea of mutual gain through cooperation among members, cooperation that allow the contribution of the individual member to be multiplied to the benefit of him or her and for the cooperative as a collective. The cooperative idea is an idea about joining with others to do it for yourself, the group and perhaps also society as a whole. Cooperatives have therefore often been a grassroot solution to problems not solved, or interests not addressed by, the state or businesses on the free market. In short, when no one else is providing what you need, you can organize with others with the same interest and provide it for yourselves out of the power of a cooperative. 

In terms of welfare service provision this means that when services are missing, of poor quality or of a variety not preferred, then those services can be provided by a cooperative. The provision of welfare services takes different forms in different countries and these different forms have been categorized in welfare regimes. A very distinct welfare regime with a very distinct form of welfare service provision is the social democratic welfare regime of primarily the Nordic countries in the north of Europe. Here welfare services are almost entirely paid for by public money and the welfare services are to a large extent provided by central, regional and local government institutions. To maintain this welfare regime, the government collects high taxes from the general public, taxes that are mostly paid willingly in expectation of receiving welfare services of a high standard in return. The high taxes are the price paid for public health insurance, tuition free education from elementary school to universities and heavily subsidized child and eldercare services. What would cause people who have already paid high taxes to receive welfare services to organize in a cooperative to provide such services? What are the incentives to co-produce with others when the expectation is on the state to deliver welfare services? 

These are questions addressed in this chapter and to answer them we will look at research on cooperatives and co-production from four Nordic countries; Denmark, Finland, Norway and Sweden. The collected knowledge from these four countries will show that the reasons for forming cooperatives and the roles they play in welfare services are varied and plentiful. It will also illustrate that there is, in fact, no contradiction in having both a large, publicly funded, welfare state and active participation by co-producing citizens in welfare services. These findings from the Nordic countries are also compared to the findings about Japanese health and medical cooperatives presented in other chapters of this book. 

Inrätta en nationell handlingsplan som säkerställer skydd, stöd och stadigvarande boende för våldsutsatta oavsett kommun, föreslår forskare i ett projekt om kvinnor i hemlöshet.

This article explores how the two concepts of "risk" and "resource" can provide a framework to study and understand both current and historical perceptions and management of religious minorities in different contexts. By examining how policymakers identify religious minorities (or religion) as a risk or as aresource it is possible to develop an understanding of how policymakers set the terms for who is or is not included in the public realm as well as deepening the understanding of the underlying values of a society and ideological foundations contributing to the fear of the religious other.

Frågor om kvalitet har blivit viktigare för civilsamhällets organisationer. I samhällets resursfördelning utvärderas och jämförs kvaliteten i vad de tillhandahåller allt mer – inte minst till följd av samhällets ökande marknadisering. Men på vilka grunder bedöms kvalitet i välfärdstjänster? Är dessa kvalitetsgrunder relevanta för dem tjänsterna är till för, och tar de hänsyn till skillnader mellan utförare?

I den här rapporten bidrar vi på tre sätt till kunskapen om civilsamhällets kvalitet med en fokus på välfärd. För det första lyfter vi fram kvalitetskonceptets inneboende mångfald, delvis som en följd av att det ska kunna passa olika situationer, förutsättningar och intressenter. För det andra sammanställer och analyserar vi tidigare forskning om civilsamhälle, kvalitet och välfärd. Vi avslutar rapporten med förslag på hur ideella organisationer kan använda studiens resultat – både i den egna verksamhetsutvecklingen, och i det opinionsbildande arbetet.

The research project "New Faces of the Folk Church – Lived Religion, Spiritual Practices and Theological Legitimacy" aims at investigating everyday spiritual activities laypeople engage in within an ecclesial institution, the Evangelical-Lutheran Church of Sweden, and how these practices are linked to notions about religion and health. In this article we give an account of our preliminary findings. In a netnographic survey of the websites of the parishes in the diocese of Stockholm, counting all activities except services and concerts, we found that there is a plethora of new activities going on which have emerged during the last fifty years. Many of these activities were geared towards community building, and 15 percent of them fall into the category of holistic practices. Such practices, comprising of, for example, meditiation groups, yoga classes, and dance, can be found in eight out of ten parishes. Our material indicates that the church has quadruple functions: (1) theological, (2) life cycle related, (3) ordinary community building, and (4) holistic everyday spiritual practices. These new spiritual practices were first offered in exclusive settings like retreat centres, but have now moved into ordinary parish life, accessible to all parishioners. Some of the practices, like zen meditation and yoga, have been contested but are now broadly accepted. In the next step of the project, we will conduct interviews and participatory observation to investigate how these practices are integrated in individuals' lives, as well as how they are negotiated and legitimized on the institutional level.

This chapter deals with practices that traditionally have not been found within the Lutheran Church and how these are integrated in its activities. Here Katarina Plank, Linnea Lundgren, and Helene Egnell draw on data from an ongoing research project that explore how, since the 1970s, spiritual practices labeled as “New Age” have become more widespread, and lately practices with a focus on “body-mind techniques” have especially been given more space within the Church of Sweden. Their netnographic survey of the homepages of the parishes in the diocese of Stockholm shows that there is plethora of new activities going on which have emerged during the last 50 years. Many of these activities were geared toward community building, and 15% of them fall into the category of holistic practices. Such practices, comprising, for example, meditation groups, yoga classes, and dance, can be found in eight out of ten parishes. These new spiritual practices were first offered in exclusive settings like retreat centers, but have now moved into ordinary parish life, accessible to all parishioners. Some of the practices, like Zen meditation and yoga, have been contested but are now broadly accepted.

Background Research indicates that child welfare services reach out to children exposed to violence unequally depending on the child's social background, living conditions and violence type.

Objective Based on the notion of selective recognition of vulnerability and risk, this study explores which children CWS pursue to a complete child welfare investigation.

Participants and setting A register was set up including all children (n = 1764) between 7 and 12 years that were investigated for suspected exposure to violence by CWS in the municipality of the City of Stockholm, Sweden, in 2019.

Methods This cohort was systematically compared to demographic data and national self-report prevalence studies to explore possible biases regarding which children CWS investigates. Descriptive analysis, cluster analysis and logistic regressions were used.

Results The results confirm previous research that children exposed to violence have reduced access to material resources and inferior living conditions compared to non-exposed children. Physical abuse is more prevalent among boys of foreign backgrounds in stable, two-parent families residing in higher-status suburbs. Conversely, neglect is more common among children of Swedish backgrounds in low-income, single-parent households living in low-status suburbs. In comparison with self-reported prevalence studies, sexual and psychological abuse seem underrepresented in the study group, while neglect and violence in the family are relatively more frequently investigated compared to self-reported prevalence studies.

Conclusions The results indicate that CWS should develop its methods to reach certain vulnerable groups that are underrepresented for safeguarding and support, for example, girls exposed to sexual abuse.